Jag minns tiden innan kärlek blev förknippat med problem, och jag saknar det naiva i mig själv när jag gärna satsade varenda centimeter av mig själv på den jag var kär i. Jag saknar den jag en gång var men jag är glad över allt jag lärt mig, men samtidigt inte.

Man blir rädd och det är inte bra. Jag orkar inte bli kär säger jag och det är sant, jag orkar inte.

Och jag är ledsen över att det har blivit så. Att man inte orkar med det som är finast av allt. 

Jag är ledsen över att jag förknippar det med något som gör ont. jag är ledsen för att jag har blivit behandlad så illa som jag blivit och jag är ledsen att det gjort mig mer självisk.